Substitution och reducering av hälso- och miljöfarliga produkter

Innehåll på sidan:

• Miljöbalkens utbytesprincip 
• Substitution och utfasning av farliga kemiska produkter 
• Om substitution inte är möjlig 

Miljöbalkens utbytesprincip 

Enligt Miljöbalkens utbytesprincip (SFS 1998:808, 2 kap 4 §) ska Lunds universitet arbeta för att byta ut hälso- och miljöfarliga kemiska produkter och ämnen mot mindre farliga alternativ genom aktiva produktval och substitution. Utbytesprincipen gäller även om en hälso- och miljöfarlig kemisk produkt hanteras på säkert sätt. Detta innebär att utbytesprincipen inte kan ersättas av försiktighetsprincipen utan gäller vid sida av denna. 

Hälso- och miljöfarliga kemiska produkter

Följande ämneskategorier räknas till hälso- och miljöfarliga kemiska produkter och har egenskaper som kan resultera i allvarliga och bestående effekter på människors hälsa och på miljön:

• CMR-ämnen (det vill säga ämnen som är cancerframkallande, mutagena eller reproduktionsstörande).
  Läs mer om CMR-ämnen
• Allergiframkallande ämnen.
  Läs mer om allergiframkallande kemiska produkter
• PBT-ämnen (långlivade, bioackumulerande och toxiska) och vPvB-ämnen (mycket långlivade och mycket bioackumulerande). Exempel på sådana ämnen är halogenerade lösningsmedel, till exempel brombensen, koltetraklorid och klorbensen.
• PMT-ämnen (långlivade, mobila och toxiska) eller vPvM-ämnen (mycket långlivade och mycket mobila).
• Särskilt farliga metaller (exempelvis kadmium, kvicksilver och bly).
  Läs mer om kvicksilver 
  Läs mer om medicinska kontroller
• Hormonstörande hälsofarliga ämnen (exempelvis bisfenol A och ftalater).
• Hormonstörande miljöfarliga ämnen.
• Ozonnedbrytande ämnen.
  Läs mer om ozonnedbrytande ämnen 

Dessa ämneskategorier räknas till utfasnings- eller riskminskningsämnena och finns upptagna på PRIO-listan. Denna lista är framtagen mot bakgrund av EU:s kemikalielagstiftning REACH.

Substitution och utfasning av farliga kemiska produkter 

Vid arbete med hälso- och miljöfarliga kemiska produkter, som faller inom ovan listade ämneskategorier, gäller att dessa produkter ska substitueras om möjligt.  

Praktiskt innebär substitution att undersöka och byta ut de hälso- och miljöfarliga kemiska produkterna, som används i både undervisnings- och forskningssyfte, till kemiska produkter med mindre risk. Det kan göras genom att

• byta ut en enskild kemisk produkt,
• byta till en annan metod där mindre farliga produkter och ämnen används. 

För att utreda om det är möjligt att substituera en kemisk produkt eller ämne används blanketten för substitutionsutredning. 

Blanketten finns att ladda ner på svenska och engelska, på sidan Blanketter och mallar.

Denna blankett fungerar även som underlag vid uppföljning av substitutionsarbetet, till exempel vid tillsyn av Miljöförvaltningen.

Källor att vända sig till för att få uppslag och information om möjliga substitutioner:

• Nationella substitutionsgruppens (NSG) nationella utbyteslista.
• Leverantörer av kemiska produkter, exempelvis Avantor eller Merck.
• SubsPorts databaser
• SIN (Substitute It Now!) listan.
• Kemikalieinspektionens webbplats

Om substitution inte är möjlig 

Om utredningen visar att en substitution till en mindre farlig produkt inte är möjlig skall istället mängden farliga produkter som används minimeras, till exempel genom att 

• arbeta i mindre skala och göra ett färre antal experiment om möjlighet finns,
• begränsa mängderna kemiska produkter genom att kassera gamla produkter och sådant som inte används,
• beställa mindre mängder av nya kemiska produkter, 
• köpa kit och färdiga lösningar istället för rena och koncentrerade produkter vilket minskar tiden de hälso- och miljöfarliga produkterna måste hanteras.

Läs mer om substitution av farliga ämnen på Kemikalieinspektionens webbplats.

Substitution av farliga ämnen (Kemikalieinspektionen)